Kategori: Resa

Sölden ligger högt och ska vara snösäkert, men denna vinter var det tö dalen och den riktiga vinterkänslan infann sig inte. Det var dock inga problem högre upp i skidsystemen.

Resan

Ett stort gäng Treebeaters hade bestämt sig för att åka tåg till Sölden. SJs nattåg till Hamburg skulle ta oss den första sträckan. På avresedagen drog en snöstorm in över Skåne, och vi var glada att vi inte skulle ge oss ut på vägarna i våra bilar. Vi klev på nattåget på Malmö C och gick och lade oss bara för att bryskt bli väckta vid tretiden på natten av meddelandet att tåget inte kunnat lämna Malmö, och inte nog med det, tåget var inställt och vi fick fixa vår vidare resa bäst vi kunde. Vad göra? Ge upp och åka hem igen? Nej! Yrvaket drog vi igång att boka om våra biljetter, och otroligt nog lyckades vi fixa nya platsbiljetter till Hamburg och vidare till Innsbruck. Efter en lång frusen väntan på den iskylda Hovedbanegården i Köpenhamn, försenade tåg i Tyskland och en taxifärd i självmordsfart från Innsbruck till Sölden anlände vi till vårt hotell vid midnatt, ungefär åtta timmar senare än planerat.

Hemresan nyttjade ÖBB Nighjet till Hamburg. Där hade vi en stund för tågbyte vidare till Köpenhamn och gick ut från stationen för att äta frukost. När vi kom tillbaka var hela stationen proppfull av kravallpoliser och mycket korthåriga fotbollshuliganer som kastade knallskott och skrek otrevligheter. Trots detta lyckades vi komma med vårt köpenhamnståg.

Denna resan fick helt klart en del Treebeaters att helt tappa lusten att ta tåget till alperna.

Boendet

Vi bodde med halvpension på hotel Tyrolerhof mitt i byn. Hotellet var mycket bra med riktig god och varierad mat, inklusive fantastiska efterrätter. Tur att det gick åt mycket energi i skidbackarna…

Hotellet hade också ett fint spa, med stor pool, bastu med mera där man kunde ta hand om sin slitna kropp efter dagens övningar.

Skidsystemet

Det fanns snö

Restauranger

Eftersom vår halvpension var så bra blev det inte så många restaurangbesök i byn. En dag samlades vi alla för lunch i Törggele Stub’n tvärs över floden från hotellet och njöt bland annat av deras galna charktallrik med orimliga mängder speck.

För första gången i Pyreneerna.

Praktiska länkar

El Tarter hör till Grandvalira, som är Andorras större system.

Resan

Vi flög från Barcelona. Därifrån buss respektive hyrbil. Ca 3-4 timmar.

Boendet

Vi bodde på familjehotellet Hotel del Tarter. Frukosten var mycket bra, särskilt korven, och eftersom vi hade halvpension njöt vi av deras goda kök även på kvällarna.

Utsikt söderut från hotellet.

Skidsystemet

Orten

Restauranger

I backen fanns det två huvudtyper: snabbmatshak av hamburgartyp samt eleganta restauranger med vit duk och kypare. Bland de senare blev Arrosseria mycket populärt, inte minst för de enorma köttstycken som serverades.

Arrosseria ligger i Pla de Riba Escorxada, och kan lätt nås med kabinbanan från El Tarter.

I byn
Vi besökte inga förutom vårt hotell, som för övrigt var öppet för allmänheten.

Dessutom finns två after ski-ställen: en trevlig solterass där pisterna kom ner (dock försvann solen bakom bergen ca 16), och l’Abarset, som låg rakt nedanför vårt hotell. Det senare kunde nås med skidor på ett ca 50 m långt spår. L’Abarset har egenheten att efter kl 1530 kan man bara betala med speciella poletter   , som man kan köpa i ett särskilt bås vid sidan. Vi noterade också att dagens ungdom dricker mojitos även på vintersemester.

Aktiviteter

Flera badanstalter provades, bland annat Caldea i huvudstaden Andorra la Vella.

Höjdpunkter

Bilder

Arabba är en del av Dolomiti Superski och ligger i den så kallade Sella Ronda.

Resan

Vi tog biltåg Hamburg-München, eftersom DB beslutat lägga ner biltågsverksamheten senare under året.

Boendet

Vi bodde med halvpension på ett ganska bra hotell, med flera spännande features, exempelvis en bar där man kunde spela kort och/eller titta på gamla cowboyfilmer dubbade till italienska.

Skidsystemet

Orten

Zell am See är en trevlig liten ort dit man kan ta sig med tåg. Skidområdet Schmitten når man med liftar från byn, och när man tröttnat på pisterna där kan man ta skidbussen till Kaprun och njuta av ett ännu större system och skidåkning på glaciären vid Kitzsteinhorn.

Resan

Ett stort antal Treebeaters åkte tåg, medan andra tog bilen. Detta hände sig på den gamla goda tiden när man fortfarande kunde sätta sig på ett bekvämt tåg på Köpenhamns centralstation och ta sig via färjan mellan Rödby och Puttgarden till Hamburg.

I Hamburg blev det byte till ÖBB Nightjet som tog oss till Linz där vi yrvakna klev av tåget vid 6-tiden på morgonen för att sedan efter en lång och kylslagen väntan byta till vår anslutning mot Zell am See. Dit anlände vi vid lunchtid. Tillbakaresan var samma fast tvärt om.

Boendet

 Vi hyrde hela Haus am See, ett före detta pensionat, vilket bland annat innebar att vi fick besök av bulgariska turister som ville köpa öl.

Huset hade gott om plats för oss alla och vi var väldig glada att Martin tagit med sig en WiFi-router med österrikiskt mobilbredband så att vi inte behövde tappa kontakten med civilisationen

.

Skidsystemet

I Zell am See finns det lokala skidområdet Schmitten som toppar runt 2000 meter. Där finns pister till alla åkare. Flera liftar har sin dalstation en bra bit utanför orten och det blir en del skidbussåkning.

Några i gänget tog skidbussen till Kaprun som ligger en halvtimmes färd från centrala Zell am See. Där finns det ett ännu större skidsystem med glaciärskidåkning på 3000 meters höjd vid Kitzsteinhorn.

Orten

Zell am See är en småstad med några kvarter med butiker, hotell och en handfull restauranger – tillräckligt för att mota tristessen i några timmar mellan skidåken. På plussidan finns här regionsarkivet för Region Pinzgau. En butik för stenar och fossiler lockade en del yngre Treebeaters.

En kort bussresa från orten ligger Tauern Spa Kaprun – en av Alpernas största termalbad. Den blev mycket uppskattad av delar av gruppen.

Sjön Zeller See ligger vackert vid orten. På vintern när den är frusen skottar man fram promenadvägar över isen. Vi upptäckte under någon av de sista dagarna att vi kunde ta en genväg till vårt boende genom att snedda över sjön.

Praktiska länkar

• ÖBB Nightjet, sovtåg från Hamburg till alperna.
• Tidtabeller för alla tåg och bussar i Österrike: ÖBB Scotty
• Turistinformation: Zell am See Kaprun
• Tauern Spa

Rekord! 22 deltagande treebeaters!
Vi blev i Grächen kända som The Yellow Ones – gissa varför! .
Grächen är en sympatisk by i Wallis, Schweiz.

Utsikten från vår bostad.

Praktiska länkar

Mer information om Grächen kan du hitta här: http://www.graechen.ch/

Resan

Mer val än någonsin: flyg, tåg och bil.

Bil

Vi körde från Dalby ca 0700 på fredagen. Alla navigeringstjänster förelog olika vägar så vi lottade och valde A7 förbi Kassel och därefter A5 hela vägen till Basel. Vidare till Bern, framme ca 20, och övernattning på Ibis, som var förvånansvärt oSchweiziskt: för få parkeringsplatser, samt OK att parkera i planteringar och liknande
På morgonen (frukosten var hygglig+) fortsatte vi till Autoverlad Lötschberg, dvs tunneln Kandersteg-Goppenstein. Dock gjorde vi en avstickare i Frutigen, och besökte Tropenhaus, Schweiz största stör- och tropikfruktsodling, där man har utnyttjat de varma källor som bröt fram vid det senaste tunnelbygget till att värma upp störodling och växthus. Inom ett par år skall det vara möjligt att inhandla lokal Beluga, och kanske även Osetrova. Frukt finns redan att tillgå i restaurant och butik. Störarna var trevliga att titta på. Tystlåtna dock.
Vi körde vidare och kom fram till Grächen ca 12.

Boendet

Vi hyrde hela Ferienlager Allalin (a.k.a. T-Rex), förutom baren på bottenvåningen. Huset har tidigare bland annat varit dinosauriemuseum!

Läge mitt i byn.

Skidsystemet

Orten

Restauranger

Le Chalet

Vi rekommenderar verkligen Restaurant Le Chalet, i Hotel Desirée. Här kan man njuta av „Les trois Fondue“, där man väljer tre olika ostfonduer ur en lång lista. Gärna med en Wallis-fendant till!
Fiffigt nog finns det också en uppskattad barnbuffet, och ett lekrum dit man kan skicka barnen mellan varmrätt och efterrätt. De hade dessutom plats för alla 22 i sällskapet!

Aktiviteter

Kälkbanan var tyvärr stängd på grund av snöbrist.

Höjdpunkter

Bilder

Bildgalleri

En märkligt avlång skidort. Helt omöjligt att köra vilse i systemet. Kallt som attan under några av dagarna. En morgon stod liftarna stilla – de kunde inte startas förrän temperaturen kröp över -26°.

Resan

De flesta åkte tåg till Östersund, och därefter buss. Två särskilt modiga Treebeaters körde bil hela vägen, med huvuddelen av bagaget, och fick uppleva 20 mil isgata. Sportigt.

För första gången tog seriös rodel-åkning sin rättmätiga plats bredvid sedvanlig slalom.

Magnifik utsikt från lägenheten!

Praktiska länkar

XXX

Resan

Vi åkte med tåg hela vägen. Flera byten – det mest spännande var sista resan från Flums upp till Flumserberg, som måste företas med ägglift!

Boende

Vi bodde i lägenheter i Haus Wogesa som ligger på gångavstånd från simhallen. Läget, i Mittenwald mellan de två huvudskidområdena Tannenheim och Tannenboden, var lite opraktiskt eftersom skidbussarna går ganska sällan. Det finns möjlighet att ta Mittenwaldliften och åka skidor vidare till de andra områdena, men det fungerar inte lika bra som det ser ut på pistkartan, så det gjorde vi inte så ofta.

Skidskola

Det är skönt att ha med en kamrat i gruppen, när undervisningen genomförs på schwitzerdeutsch.

Restauranger

Pilsner eller Owomaltine – det är frågan!

Sennästube

En förträfflig restaurant, belägen i backen. Se gärna deras hemsida. De har också övernattningsmöjligheter, vilket vi inte behövde utnyttja, trots deras förträffliga Kalte Platte. Vägg-i-glasvägg med restauranten ligger mejeriet. Vid toalettbesök i källaren kan man beundra de tusentals ostar som lagras där. Vi köpte naturligtvis hem ett 4,5 kg osthjul som utsattes för raclettegrillen hemma i Sverige. Man kan också köpa ostmassa till fondue. En dag handlade Gunilla två stora hinkar för kvällsmaten i lägenheten. Med dessa i ryggsäcken blev hon så baktung att hon stöp i pisten och fick hjälpas upp av två fotvandrande äldre damer.

Alpenblick

Mycket traditionell restaurant mitt emot simhallen. Liten och trevlig. Tar ej kort. Innehavarna talar i stort sett bara lokal dialekt. Här hyrde vi ett extra rum eftersom vi blev fler i lägenheten än man fick vara.

Champery ligger i de fransktalande delarna av Schweiz, med andra ord hade vi begränsad nytta av all den Schwitzerdütch vi lärt oss under tidigare resor.

Resan

Den svenska delen av Treebeaters tog flyget till Genève – Cointrin. Den gamla terminalbyggnaden är fortfarande helt igenkännbar från Tintinalbumet Det hemliga vapnet. En fördel med Champery är att det finns tågförbindelse dit. Praktiskt nog finns en järnvägsstationen direkt i anslutning till flygplatsen och det var smidigt att hoppa på tåget. Ett tips när det gäller Schweiz är att man kan köpa en specialbiljett, Swiss Transfer Ticket, som gäller tur och retur från den plats man reser in i landet till orten man skall bo på.

Det är viktigt att tänka på att den måste köpas innan man kommer till Schweiz – så mycket framförhållning hade inte vi. Den brittiska sektionen körde istället; genom kanaltunneln (fräckt men läskigt), och vidare till nattuppehåll i Reims. Från det lokala Ibis hotel är det promenadavstånd till en Carrefour med MYCKET stort champagne-sortiment. När man kommer in i Schweiz är det viktigt att hålla höger, annars hamnar man plötsligt i Tyskland.

Boende

Skidsystemet

Opraktiskt att inget finns nere i byn (utom replift för nybörjarbarn), utan man är tvungen att åka kaninbana. Väl däruppe var det förvisso fint; är en del av Portes-du-Soleil, med t.ex. Avoriaz. Vi hamnade sista dagen i en snöstorm och fick tillfälle att rädda en nordtysk skolklass, vars fiffiga lärare släpat upp barnen, som inte var så bra på skidor, i detta väder; de flesta i jeans och halsduk.

Orten

Klassisk by med trevliga hus. Halt i de branta gatorna – broddar hade varit förträffligt!

Praktiska länkar

• Champery – turisinformation, boende 
• SBB – schweiziska järnvägen – tågtider, biljetter med mera. 

Låt oss göra det fullständigt klart från början – det finns absolut ingen anledning att åka till Norge för att åka skidor. Vill man sitta i en (förvisso mysig) lägenhet i en stugby uppsmälld på en öde fjällsluttning finns massor av fina alternativ i Sverige. Visst – Trysilfjället är lite högre och vackrare och pisterna lite längre och finfina, men den extra glädje det ger kan man kompensera genom att slippa packa hela bilen full med svenska matvaror – något som är av nöden tvunget för att vi svenskar skall ha råd att överleva i dyrlandet Norge.

Praktiska länkar

• Wikipedia, Big Mac index – Att studeras före beslut om resor till Norge.
• Skistars Trysilsida – boka Trysilsemestern hos Skistar (om du inte läst förra länken!)

Resan

Det är långt till Trysil. Därför planerade vi in en övernattning i Strömstad på vägen upp. Efter en sista uppbunkring av förnödenheter från några av de lågprismattempel som kantar gränsen till Norge korsade vi gränsen vid Svinesund. I Norge var vägarna bra, även om en rejäl vägsträcka norr om Oslo inte hade läst kartboken och förstått att den skulle vara en motorväg.

Boendet

Vi hade hyrt en mysig lägenhet i Trysilfjell Hytteområde – Almenlia. I teorin (och med viss ansträngning även i praktiken) gick det bra att ta skidorna till och från stugan. Lägenheten hade all utrustning man kunde önska, förutom bekväma sängar. Innan man bokar dessa lägenheter bör man se till att de som hyr lägenheten under inte snarkar – ljudet fortplantar sig mellan våningarna.

Skidsystemet

Orten

Själva orten Trysil låg runt tio minuters bilväg bort från stugområdet. Bortsett från dagliga turer till snabbköpet besökte vi inte orten. Det intryck vi fick var att Trysil i genomsnitt är ungefär lika livligt som Eslöv en måndagnatt runt klockan 3. Hoppas du på att kunna besöka museet Trysil Bygdetun som du hört så mycket bra om, kan vi berätta att Trysilborna inte ens orkar skotta fram det ur snödrivorna vintertid.

Fler bilder

”Åk inte till Kanadensiska Rocky Mountains, ni kommer aldrig att vilja åka skidor någon annanstans igen!” Det var en av kommentarerna när vi berättade för bekanta att vi bestämt oss för att åka dit i år. Den känslan infann sig dock aldrig riktigt under vårt besök. Kanske var det för att, enligt lokala utsagor, det var det snöfattigaste året på 25 år. Kanske var det för att vi byggt upp enorma förväntningar på skidåkningen. Hur som helst var skidåkningen utmärkt, landskapet svindlande vackert och människorna vänliga och hjälpsamma. Men exceptionellt ultra super-görjättebra var det inte. Vi får nog åka tillbaka ett annat år för att pröva tesen igen…

Resan

Resan gick smärtfritt men var lång. Att sitta inspärrad i ett flygplan i timmar är aldrig särskilt roligt. Vi tog oss med tåg från Lund respektive Helsingborg till Kastrup. Därifrån flyg till London för byte till Calgary. Med hyrbil tog det sedan en och en halv timme till vår hyrda villa i Banff. Enda överraskningen var “inträdelsebiljetten” till Banff National Park. 70 CAD kostade det för att få lov att stanna i parken den tid vi skulle vara där. Då får vi förvisso besöka alla Kanadensiska nationalparker under ett helt år. Stor nytta vi har av det…