Detta år reste vi till Urtijëi / St Ulrich / Ortisei som ligger i Gröden / Grödner Tal / Val Gardena, som ligger i SüdTirol / Alto Adige, i Italien. Resan blev senare känd som kräkrallyt, på grund av en särskilt lättspridd bug.
Praktiska länkar
– turistinformation och boende
Resan
Vi flög till Innsbruck, där vi hyrde en minibuss för resten av resan. Notera att vägarna bitvis är så smala att man måste demontera sidobackspeglarna före varje möte. Johan kom på att om man glömmer det kan man istället skava av dem mot mötande fordon.
Orten
St Ulrich ligger i början av dalen. Utsikten från vårt hus – Sella-massivet längst bort.
Boende
Vi bodde i ett hus högst upp i byn. Trevligt, men väldigt lång och brant väg att gå hem.
Tåg i massor. Kuggstångsbanor. På hemvägen passerade vi återigen Brig; nu i full karneval. Orkestrarna lät och betedde sig ungefär som studentorkestrar, men enhetligare uniformer. Och bättre lukt.
Fullt blås i BrigEnhetliga uniformer
Detta inträffade på den tiden då varje rejäl resa avslutades med en färjetripp över Öresund, dvs pre-bro.
Boendet
Plötsligt vid frukostbordet drabbades vi av insikten att Matterhorn = Tobleroneberget!
Skidsystemen
Zermatt bjuder på bortåt 90 pister av varierande karaktär. På Theodul-glaciären kan man på dryga 3800 meters höjd även ägna sig åt sommarskidåkning. Tröttnar man kan man ta sig över till Beruil-Cervinia på den italienska sidan och uppleva ytterligare ett skidområde. Fast då är det bäst att hålla noggrann koll på vädret – om Theodul-passet stängs är det många dyra mil att ta sig tillbaka till Zermatt via Simplon-tunneln.
Det finns tre skidområden, Rothorn/Sunegga, Gornergrat och Matterhorn Glacier Paradise/Schwarzsee. Det är ganska bökigt att ta sig mellan områdena – den som inte gillar röda pister och isiga uppåkta skogsvägar som är kantade med stup göre sig inte besvär – så det är en bra idé att välja ett område för dagen.
Gornergrat
Till Gornergrat kommer man med kuggstångståg från centrum i Zermatt. Det tar ungefär en halvtimme att nå toppen på 3089 meter. Väl uppe är det fullt möjligt att använda tåget som skidlift – det finns hållplatser i backen där man kan stiga på. Uppe på Gornergrat ligger ett märkligt bygge som numera kombinerar hotellverksamhet (3100 Kulmhotel Gornergrat) med ett radioobservatorium. Här kan man äta en stärkande och hyfsat prisvärd bricklunch och njuta av utsikten från den stora solterassen.
Från Gornergrat kan man välja mellan röda och blå pister med 500 meter fallhöjd ner till Riffelberg, där det också finns ett utmärkt matställe. Gulaschsoppa är ju aldrig fel…
Riffelalp/Sunegga
Hit kommer man med en jätteläskig alpmetro genom berget. På sommaren kan man beskåda livs levande murmeldjur här, men på vintern vinner man på att skrämma tyska skidåkare av vägen genom att med tordönstämma ropa “achtung, ich bin ein Tonbandgerät!”.
Matterhorn Glacier Paradise/Schwarzsee
Till höger om Testa Grigia ser man Theodul-passet (3301 m). Här tar man sig över till Cervinia i Italien.
Det högst belägna skidområdet bjuder bland annat på underbart välpistade motorvägsbreda (och då talar vi om sexfilig motorväg! minst!) pister, mjölksyreinducerande ankarliftar och en inte helt försumbar risk för höghöjdssjuka. Hit tar man sig med viss möda via en kombination av äggliftar och fullpackade kabinbanor. Mellanstationen Trockener Steg är en bra utgångspunkt för utflykter i de olika pisterna och serverar OK bricklunch som kan avnjutas på en helt OK solterrass. Under vår resa observerade vi eleganta människor, med de senaste och dyraste skidorna och skidkläderna; vilka åkte hit upp och satt på solterrassen hela dagen.
Från Trockener Steg går också kabinbanan upp till de högsta höjderna i systemet. Var beredd på att nästan blåsa bort när du stiger ut från toppstationen Matterhorn Glacier Paradise på 3883 meters höjd. Här är det nästan 1000 röda meters fall tillbaka ner till Trockener Steg.
Orten
Här talar man Schwitzerdeutsch!
Restauranter
Elsie’s Bar
En sen eftermiddag kände vi för att byta ut det vanliga after-ski-ölandet i lägenheten mot en liten bar-runda. Mitt emot kyrkan såg vi några glada skidåkare som i sina pjäxor var på väg in en bar som var belägen i ett pittoreskt gammalt hus. Det verkade ju lovande, så vi begav oss också in dit och fick mycket riktigt god öl att dricka. Dock var det inte öl som var barens specialitet, utan snarare champagne, rysk kaviar och ostron. De senare flögs dagligen in till Zermatt med helikopter för att vara färska och fina. Är du intresserad av att lyxa till det finns mer information om Elsie’s bar här.
Restaurant Stadel
I Schweiz (liksom i Italien) höjs servicenivån med minst kubiken på antalet spädbarn man medför på lokal.
På denna restaurant höll vi raclette-orgie. Ett halvt 40kg-hjul gick åt. Vinnaren var inte en av de tre favoriterna… Ett störningsmoment var att raclette-kocken var så storvuxen och såg så överansträngd ut att vi alla oroade oss för att han när som helst skulle drabbas av hjärtinfarkt. Om man vill äta raclette på Stadel måste man boka i förväg. Därför kan denna länk till Restaurant Stadel vara bra att ha.
Vernissage Bar
Ett ganska uttalat drag av steam-punk präglar inredningen i Vernissage bar. Den är designad av Heinz Julen, Zermatts egen skrotkonstnär som bland annat gör galna ljuskronor av kromade avloppsrör och andra VVS-prylar. På Vernissage kunde man med fördel hälla i sig ohämmade mängder frozen strawberry margaritas. Kolla gärna länken till Vernissage bar.
Förträfflig ort i Silvretta-Tal. Detta inträffade vid en tid då bankkort var i stort sett okända i Ischgl, liksom i större delen av Österrike. Bargeld ist König!
Vi körde hela vägen, i en hyrd äldre Folkabuss. Borde ha anat misstankar då priset var hälften av konkurrenternas…
Incidenter:
Svartsoda i värmeutblåset ⇒ frostskador i baksätet
Helkroppstankning vid Autobahn
Tvåtimmars-Stau vid München på vägen hem. Lyckligtvis fungerade varken radio eller värmesätena, varför vi till skillnad från många andra hade kräm kvar i batteriet så vi kunde starta motorn när kön var klar.
Boendet
Vi bodde i Mathon, ca 4 km från Ischgl. Med skidbuss och egen buss var det ett acceptabelt avstånd.
Det som sedan skulle bli Treebeaters första resa gick till Hippach i österikiska Zillertal. Ett stort gäng av kårtidningen Pålsjö Ängsblads medarbetare och hang-arounds bokade en urbillig och strapatsrik tågresa med SJ.
Efter ett otal tågbyten (vi undgick med nöd och näppe att bli bortforslade till rangerbangården i Berlin) och en busstur steg vi av vid vår hållplats i Hippach. Ute hade det hunnit bli beckmörkt och ett fint duggregn hälsade oss. Vår första uppgift blev att hitta pensionatet vi var inbokade på. Det skulle ligga på en gata som hette Ramsau. Den som studerar kartan nedan kan konstatera att ganska många gator har den beteckningen… Det visste vi inte då, utan satte entusiastiskt iväg mot den första bästa punkt på kartan som bar namnet Ramsau. Efter en halvtimmes kämpande och släpande av bagage uppför en brant sluttning stod vi i en helt hotell- och pensionatsbefriad klunga hus. Ett telefonsamtal senare konstaterades att vi skulle ner för backen igen och till en Ramsau-gatstump runt 100 meter från busshållplatsen.
Resan
Det är mycket trevligt med spel på tågresor.Trasig tågstation.
Hemvägen var ännu mer apart. Dels gjorde vi ett helt onödigt byte, dels fick vi vänta en timme å en station där alla fönster och dörrar var bortplockade för renovering. Tack SJ!
Boendet
Vi bodde på ett litet pensionat.
Skidsystemen
Med skidbussen kom man ganska lätt till flera trevliga system.
Orten
Tämligen utdragen. Ont om hållplatser för skidbussen, så vi fick gå ganska mycket! Detta ledde bland annat till spräckta pjäxor. (se bildgalleriet)
Restauranger
Gasthof Post
Gasthof Post i den idylliska delen av byn Hippach blev ett av våra stamställen. Det berodde nog mest på att Petter och Jan blev beroende av menyvalet Postgeheimnis – “Posthemligheten”. Det visade sig vara en tallrik med enorma mängder kött, grönsaker, pasta, potatis med mera som plockats samman från de övriga rätterna på menyn. Prisvärt frosseri för att ge energi åt nästa dags skidåkning. Se också Gasthof Posts hemsida
Pizza-Stuberl
Läge: Ramsau. Närheten till pensionatet var dess främsta fördel.
Yeti Schirm-Bar
Läge: Mayerhofen. Ingen egentlig restaurant, men hot-shoten Yeti-Killer var ändå en stapelföda för många av oss. Om vi bara kunde komma ihåg receptet!
